Aldrig mer?

Högtalar ikon

Efter kriget bildade flera av världens länder tillsammans
den nya organisationen Förenta nationerna, FN
den 24 oktober 1945.
FN:s uppgift är att arbeta för fred och säkerhet
och de flesta av världens länder blev medlemmar.

Mänskliga rättigheter

År 1948 kom länderna i FN överens om att
arbeta för att hindra nya folkmord
och för att straffa dem som gör sådana brott.
Tillsammans bestämde de om dokumentet
den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Dokumentet kallas också
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.

Deklarationen talar om vilka rättigheter
som alla människor i hela världen ska ha.

Några exempel på rättigheter är:

  • Alla människor är födda fria.
    De har samma värde och samma rättigheter.
  • Alla har rätt att känna sig säkra i sitt liv.
    Ingen får utsätta dig för våld eller hot.
  • Ingen får plåga eller misshandla någon annan
    eller behandla eller straffa hen
    som om hen inte är en människa eller är värdelös.
  • Lagarna ska gälla lika för alla människor.
  • Alla människor har samma rätt till skydd av lagen.
  • Alla har rätt att tro på vilken religion de vill.
  • Alla har rätt att tycka vad de vill
    och säga vad de vill
    om till exempel politik och religion.

Eleanor Roosevelt var viktig i arbetet
med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Hon blev USA:s representant i FN år 1946.
Eleanor var gift med
den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelt.
Foto: Franklin D. Roosevelt Library

Inför rätta

Några av de nazistiska ledarna
blev dömda i rättegångar efter andra världskriget.
Men de flesta fick aldrig något straff.

I den tyska staden Nürnberg
skapade USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen
en internationell domstol mot krigsbrott
efter kriget.
Domstolen kallades
den internationella krigsförbrytardomstolen.

24 nazistiska ledare blev åtalade under åren 1945-1946
för olika brott under andra världskriget.
Brotten var till exempel brott mot freden
och brott mot mänskligheten.
Tolv av de åtalade fick dödsstraff och hängdes.
Tre blev inte dömda.
De övriga fick långa fängelsestraff.

Foto på åtalade nazister i rättssalen

24 höga nazistiska ledare som fortfarande levde
var åtalade vid den internationella krigsförbrytardomstolen
i Nürnberg åren 1945-1946.
Foto: Wikimedia Commons

Efter rättegångarna i Nürnberg
var det fler rättegångar
mot nazister som deltagit i folkmordet på judar
eller gjort andra brott under andra världskriget.
Efter dessa rättegångar sa flera länder
att det måste finnas en internationell domstol.
En sådan domstol ska döma i krigsbrott,
folkmord och brott mot mänskligheten.
Men det dröjde många år
innan världen fick en sådan domstol.

År 1993 skapade FN
en internationell krigsförbrytardomstol
för brott under kriget i före detta Jugoslavien.
Året efter fanns en liknande domstol
för brott under kriget i Rwanda.

År 2002 startade FN den första permanenta
internationella krigsbrottsdomstolen.
Den ligger i Haag i Holland.
123 av världens länder samarbetar med domstolen.
Men vissa länder,
som USA, Ryssland, Kina, Indien, Israel och Iran,
samarbetar ännu inte med den.

Folkmord och mord på etniska eller religiösa grupper
har fortsatt i flera länder också efter andra världskriget.
Några exempel på länder är Kambodja, Rwanda,
före detta Jugoslavien, Sudan, Syrien, Irak,
Demokratiska republiken Kongo och Burma.
I konflikterna i dessa länder har till exempel
brotten mot kvinnor varit särskilt grova.
Där har många kvinnor blivit våldtagna.

Brott mot mänskligheten har fortsatt efter andra världskriget
trots att många av världens länder lovat att stoppa dem.
Kan du ge några exempel på sådana brott?

SS-officeren Eichmann

Adolf Eichmann var SS-officer
i nazisternas Tyskland under andra världskriget.
SS var dödspatruller som mördade
för nazisterna oönskade människor.
Eichmann ansvarade för att judar skickades
till koncentrationsläger och förintelseläger
från de områden som Tyskland hade ockuperat.

Eichmann flydde till Argentina efter kriget.
Men han hittades år 1960
och blev åtalad i domstol i Israel året därefter.
Adolf Eichmann dömdes till döden
för brott mot mänskligheten
och mot det judiska folket.

Rättegången mot Eichmann ökade kunskapen om
hur stora nazisternas brott var.
Tidningar och TV informerade om rättegången.
De rapporterade om förhören med Eichmann
och om berättelserna från judar som överlevt Förintelsen.

Adolf Eichmann i rättssal 1961

Adolf Eichmann vid rättegången i Jerusalem år 1961.
Foto: Government Press Office (Israel)

Anne Frank

Den judiska familjen Frank lämnade sitt hem i Frankfurt
efter att nazisterna fick makten i Tyskland år 1933.
De flyttade till Amsterdam i Holland
i början av år 1934.

Tyskland ockuperade Holland år 1940
och livet för judar i Amsterdam blev farligt.
Familjen Frank gömde sig därför i juli 1942
och levde gömda i två år.
Nazisterna hittade familjen i augusti 1944
och skickade dem till Auschwitz.

Dottern Anne Frank skrev dagbok
när familjen levde gömda.
En person som hjälpte familjen att vara gömd
tog hand om Annes dagbok.

Så här skrev Anne Frank i sin dagbok den 9 oktober 1942:
”Våra många judiska bekanta blir hämtade gruppvis. Gestapos behandling av dessa människor är allt annat än finkänslig, de blir forslade i boskapsvagnar till Westerbork, det stora judelägret i Drenthe. Miep berättade om någon som har rymt från Westerbork. Westerbork måste vara fruktansvärt. […] Om det är så illa redan i Holland, hur ska de då leva i dessa fjärran och barbariska trakter dit de sedan skickas vidare? Vi tar för givet att de flesta blir mördade. Engelska radion talar om gasning…”

Anne dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen år 1945
när hon var 15 år gammal.

Anne Frank.
Foto: Anne Frank House

Raoul Wallenberg

Nazisterna och deras medhjälpare mördade
under åren 1944 till 1945
över en halv miljon judar i Ungern.
Men Raoul Wallenberg och en grupp svenska diplomater
lyckades rädda flera tio tusen ungerska judar
tillsammans med Röda Korset.
Judarna fick särskilda pass som gav ett tillfälligt skydd.

Den sovjetiska säkerhetspolisen
förde bort Raoul Wallenberg i januari 1945.
Han blev fånge i Lubjanka-fängelset i Moskva.
Vad som sedan hände med Raoul Wallenberg
vet vi fortfarande inte.

Raoul Wallenberg har efter kriget blivit en symbol
för medmänsklighet
och för kampen mot nazisternas folkmord.
Många städer över hela världen har därför
gator och torg med Raoul Wallenbergs namn.

Foto på ett skyddspass av det slag Raoul Wallenberg delade ut

Skyddspass.
Så här såg passen ut
som Raoul Wallenberg och hans medhjälpare
gav till ungerska judar.
Foto: Karl Gabor
Porträtt på Raoul Wallenberg

Raoul Wallenberg, 1944.
Foto: Wikimedia Commons

De ”vita bussarna”

Svenska och danska Röda Korset lyckades rädda
ungefär 20 000 fångar från tyska koncentrationsläger
i slutet av andra världskriget år 1945.
Ledaren för arbetet var Folke Bernadotte.
Fångarna fick åka med buss till Sverige.
Bussarna var vita till färgen
och kallas därför ”vita bussarna”.
De flesta fångar som räddades
var från Norge, Danmark och Polen.
Men svenska kvinnor som varit gifta med tyskar
och deras barn räddades också.
En tredjedel av fångarna var judar.

Efter kriget kom ytterligare
ungefär 10 000 judar till Sverige.

Vita bussarna i karavan

Röda Korsets ”vita bussar”.
Bilden är från Danmark år 1945.
Foto: Röde Kors i Danmark