7. Antisemitism i debatten om Israel

Högtalar ikon

Kritik mot Israels politik är inte antisemitism.
Men fördomar och hat mot judar finns ibland
i debatten om konflikten mellan Israel och Palestina.

När konflikten mellan Israel och Palestina är stor,
blir antisemitismen i Europa ofta starkare.
Judar har blivit attackerade i flera länder.
Synagogor, gravplatser och judiska skolor
har blivit vandaliserade.
Att vandalisera betyder att medvetet förstöra något
på ett våldsamt sätt.

I demonstrationer mot staten Israel
har antisemitiska slagord och affischer använts.
I debatter blandas kritik mot Israel
med antisemitiska fördomar.
Det händer ofta i debatten mellan människor
på sociala medier till exempel.

Antisemitiskt plakat från demonstration. Det står bland annat "Hitler you were right"

Demonstrationer mot Israel har ibland
antisemitiska slagord och affischer.
Fotot är från en demonstration mot Israel i London år 2014.
På affischen står:
”Hitler, du hade rätt”.
Foto: CST, Storbritannien

Från kritik till fördomar

All kritik av Israels politik är inte antisemitism.
Men kritiken blir antisemitisk om den använder
antisemitiska fördomar och påståenden
eller om kritiken är mot judar som grupp.

Judar runt om i världen är inte en grupp
där alla är lika och tycker på samma sätt.
De är medborgare i de länder där de bor
och har olika åsikter
om konflikten mellan Israel och Palestina.
De ansvarar inte för vad Israels regering gör.

Det är på samma sätt när det gäller
kritik mot muslimska länder.
Kritik mot till exempel Turkiets eller Irans politik,
eller mot extrema islamistiska grupper
är inte islamofobisk eller antimuslimsk.

Men kritiken blir antimuslimsk
om den använder islamofobiska fördomar
eller om kritiken är mot muslimer som grupp.
Alla muslimer i världen ansvarar inte
för Turkiets eller Irans politik
eller extrema islamisters terrorism.

Antisemitiska idéer

När kritik innehåller antisemitiska påståenden och idéer,
då blir kritiken till fördomar.
Ett exempel på detta är
att förklara och beskriva Israels politik med hjälp av
fördomar om att judar är onda, giriga
och att de planerar och försöker
att ta makten över världen.

Ett annat exempel är när teckningar och bilder
visar antisemitiska stereotyper
för att kommentera konflikten mellan Israel och Palestina.
En stereotyp bygger på förenklingar
som säger att alla som tillhör en viss grupp är likadana
och är på ett visst sätt.
Stereotypen är oftast negativ.

Men många som sprider antisemitiska påståenden
om att judar är onda och konspirerar
och vill ha makt över världen
säger att det bara är ”kritik av Israel”.

Skärmavbild på antisemitisk kommentar på Facebook: "Utrota alla judar, dem äckligaste människors som finns. Nu undrar jag jag varför USA inte går in som dem brukar göra med alla andra länder för att dem jävlarna styrs också av judar. Tycker de de edagst att Iran måste gå ihop med några flera länder och bomba sönder hellre Israel och USA. Dem som föder våld i den här världen."

Exempel på antisemitiska påståenden
i debatten om konflikten mellan Israel och Palestina
vid kriget i Gaza år 2014.

Demonisering

Israels politik i konflikten med palestinierna
jämförs ibland med Nazitysklands förintelse av judar.
Målet med sådana jämförelser är att demonisera Israel,
men det förminskar också
nazisternas brott mot judarna.

Det finns också kritik som säger
att staten Israel inte ska få finnas.
I andra konflikter handlar kritiken nästan aldrig
om att stater ska få finnas eller inte.
Därför kan sådana krav bero på ett hat mot judar.

På bilden syns ett plakat där davidsstjärnan likställs med det nazistiska
hakkorset.

Israel och nazisternas Tyskland jämförs ibland
i demonstrationer mot Israel.
På affischen är det ett likhetstecken mellan
den judiska symbolen davidsstjärnan och nazisternas hakkors.
Foto: Philip Wolmuth / Alamy Stock Photo
Fördomar och hat mot judar finns ibland med i debatten
om konflikten mellan Israel och Palestina.
Hur kan vi skilja på antisemitism
och kritik av Israels politik?
Förklara och ge exempel.
Högtalar ikon

Israel och konflikten i Mellanöstern

Stora grupper av judar har utvandrat till Palestina
sedan slutet av 1800-talet.
Många av de judar som överlevde Förintelsen
flyttade dit.

Staten Israel bildades år 1948.
Många judar hoppades att ett eget land
skulle skydda dem från antisemitism.

Sionism

Sionismen är namnet på den judiska
nationalistiska rörelsen.
Den startade i slutet av 1800-talet i Europa.
Sionisterna sa att judar var ett folk
och därför borde de ha ett eget land.
Målet var att skapa ett judiskt område,
ett ”hemland” i det som då var Palestina.
Alla judar som ville skulle ha rätt
att utvandra till området.

Sionismen var också en reaktion på antisemitism
och att judar blivit förföljda och diskriminerade i Europa.
I många länder fanns det människor
som inte tyckte att judar var en del av befolkningen
och inte hörde hemma i landet.

Den sionistiska rörelsen började med tiden
kräva att det ska finnas en judisk stat.
Kravet blev starkare efter andra världskriget.
Det var en gammal judisk dröm
att kunna återvända till landet Israel.

Namnet sionism kommer från ordet Sion
som är en höjd i Jerusalem.
Det är också Bibelns namn på Jerusalem
och på landet Israel.

Två folkgrupper – ett område

Palestina var under många hundra år
en del av det Osmanska riket.
Storbritannien styrde sedan Palestina
efter första världskriget.

De allra flesta som bodde i området var
arabiska muslimer och kristna.
Men där bodde också andra grupper,
till exempel en judisk minoritet.

Invandringen av judar ökade i slutet av 1800-talet
när antisemitismen i Europa blev starkare.
Judar köpte mark av arabiska markägare.
Britterna gav både araber och judar förhoppningar
om att de en dag skulle kunna få egna stater i Palestina.
Det är bakgrunden till den konflikt
som fortfarande finns mellan araber och judar.

1948 – staten Israel

Storbritannien gav upp sin kontroll av Palestina år 1947.
FN bestämde i november samma år
om en plan att dela Palestina i två stater,
en judisk och en arabisk stat.
De arabiska länderna i FN röstade nej till förslaget.
Men de flesta andra länder röstade ja.
I maj 1948 bildades staten Israel.

Flera arabiska länder startade omedelbart krig
mot Israel.
Israel vann kriget.

Foto på personer i alla åldrar som hurrar och är glada

Judar i Jerusalem är glada när staten Israel bildas år 1948.
Foto: Okänd fotograf via Ynetnews.com

Palestinska flyktingar

700 000 araber flydde eller jagades bort
från Palestina vid kriget.
De flesta hamnade i flyktingläger i grannländer.
Palestinierna kallar flykten för al-Naqba.
Det betyder katastrof på arabiska.
Många palestinier lever fortfarande i flyktingläger
i Libanon, på Västbanken och i Gaza till exempel.

Palestinier som stannade i Israel efter år 1948
blev israeliska medborgare.
De är ungefär 20 procent av Israels befolkning.

Foto på personer som vandrar och bär sina ägodelar

Palestinska flyktingar under kriget år 1948.
Foto: Fred Csasznik / Wikimedia Commons

Judarna lämnar arabiska länder

Många judar som bodde i arabiska länder
blev attackerade vid konflikten
mellan arabiska länder och Israel.
De allra flesta, ungefär 800 000 judar,
utvandrade, flydde eller jagades bort.
Mer än en halv miljon av dessa kom till Israel.
Många utvandrade också till Frankrike och USA.

Därför bor idag mycket få judar i Nordafrika och Mellanöstern.
Den judiska befolkningen är små minoriteter.

Många judar som bodde i Sovjetunionen
har efter år 1989 utvandrat till Israel.

I Israel lever idag judar från mer än 100 länder.

Foto på barn framför tält

Judiska barn i ett läger för invandrare i Israel år 1948.
Foto: Zoltan Kluger / Government Press Office, Israel

Konflikten fortsätter

Det har varit flera krig mellan arabiska länder och Israel
sedan kriget år 1948.

Israel ockuperade efter kriget år 1967
halvön Sinai, Golanhöjderna, Västbanken och Gaza.

Israel och Egypten kom överens om
ett avtal om fred år 1982
och Israel lämnade Sinaihalvön.
Israel lämnade Gaza år 2005.
På Västbanken och Golanhöjderna
har Israel byggt områden där judar bor.
Sådana områden kallas bosättningar.

De flesta stater i världen tycker att Västbanken och Gaza
ska vara grunden för en palestinsk stat,
efter att ha skrivit ett avtal om fred.
Det tycker också många palestinier och israeler.

Många är kritiska till Israels bosättningar
och hur landet kontrollerar palestinska områden.
Vissa länders regeringar och en del palestinska grupper tycker
att staten Israel inte ska få finnas.
Det har också varit flera terrorattacker mot Israel.
Allt detta gör att konflikten
mellan Israel och Palestina fortsätter
och att det är svårt att hitta en lösning
som alla är överens om.

Palestina

Romarna gav namnet Palestina
till det område i Mellanöstern som idag är Israel
och de palestinska områdena Gaza och Västbanken.

Palestina var en del av det Osmanska riket
från 1500-talet och fram till första världskriget.

Storbritannien kontrollerade området
mellan åren 1918 och 1947.

Området är viktigt för alla tre religionerna
judendom, kristendom och islam.